Björn Afzelius – Nio Liv lyrics

En gång körde jag rally på fyllan,
bland Italiens hisnande berg.
En gång sprängde dom Towern i luften,
just som jag hade gett mej iväg.
En gång drev jag iväg ut mot havet,
när jag övade simning en natt.

En gång jumpa' jag rakt över Sundet,
för att rädda min älskade katt;
Jag var galen, men galen har tur.

En gång ramla' jag ut från balkongen,
i en snöhög dom just skottat upp.
En gång börja' det brinna i skogen,
när jag letade myror med lupp.
En gång kröp jag iväg ur en skrothög,
som en gång hade liknad en bil.
En gång fick jag en huggorn i stöveln,
när jag gömde mig för en polis;
Jag var galen, men galen har tur.

Moster stönar och skakar på hu'vet -
hon är så ängslig för hur det skall gå.
Hon säjer: "Pojk, skall du aldrig bli vuxen?
Du är ju precis likadan nu som då!"

Men när jag ser dom jag kysste i skolan,
gå med kruspermanent och med hatt,
och när jag hör vad dom lär sina ungar,
så blir en gammal rebell lite matt;
För jag vill ha barn som en gång kan berätta,
om vad man skriver på sydfranska dass,
och hur man spränger casinon i luften,
och om att man aldrig bör veta sinplats;
Som är galna, ja, galna,
som får va' galna, för galna har kul!